Andas ut

Nu har snart tisdagen förflutit också. Igår måndag mådde jag absolut inte bra...Mitt på dagen runt tolv halv ett så började jag få konstiga känslor i kroppen, blev genomsvettig och fick panikångest. Fick panik av att jag sitter fast och det gör det ju iof eftersom jag har höger fot/ben i ett gipspaket. Detta pågick och jag blev mer och mer rädd. Barnen kom hem strax efter 14 och då kände jag mig något lugnare. Då var jag inte själv iallafall. Jag satt i min fåtölj, tårarna föll och jag kände att enda utvägen att "komma bort från dessa otäcka tankar" var att hoppa in i sovrummet och lägga mig ner och somna och "glömma".

Jag vaknade upp halv sju på kvällen av att Jörgen kom in i sovrummet och klädde om från arbetskläder till vardagskläder. Han hade jobbat lite längre. Då gick jag upp och vi åt lite mat senare eftersom Philip fyllde 19 år. Vi gratulerade honom med ett paket och Madde hade ritat en teckning. Efteråt åt vi glass med kola/chokladsås. Mumma.

Sen var det dax att lägga sig igen, då kom "attacken" tillbaks och tårarna rann igen men Jörgen fanns till tröst och jag somnade och sov jättegott.

Idag tisdag har det varit lugn och skönt. Jag har mått bättre idag men jag har vilat mig mycket. Fåtöljen har fått fungerat som sovplats eftersom jag kan ha mitt ben högt när jag sitter i fåtöljen. I skrivandets stund så är jag nyss hemkommen från en tripp ute i vintervädret. Det var så härligt att få andas luften ute, det var nollgradigt och ganska halt men med hjälp av mitt betastöd så hoppade jag från trappuppgången till bilen som Jörgen kört fram till ingången. Jag har inte varit utanför lägenhetsdörren på en vecka så det var härligt och jag njöt. Tack för kaffet "svägerska" tack tack...

Natti Natti mina bloggläsare....