Vilken fredag....

Idag började vårterminen för barnen och Madde var glad över detta. Att det var fredag och idrott var första lektionstimman bekymrade henne inte. Kläderna för dagen var utlagda igår kväll och väskan var packad. Klockan 8 gick jag med henne till skolan och några minuter senare var jag hemma igen.
Jörgen hade tagit två semesterdagar så han var hemma idag. Vi hade planerat att börja på gym han och jag på Vetlanda Badhus. Vi gjorde oss iordning och körde dit.
Nere i gymmet var det nästan tomt, vi fick veta att några träningsmaskiner var ur funktion så av fem löpband var bara ett fungerande. Jag fick hjälp att starta löpbandet och jag började min "vandring" hihi...
När jag gått i 30 min frågade Jörgen om vi kunde byta maskiner och jag skulle ta crosswalkermaskinen som han hade använt. Helt ok tyckte jag ..... och då hände det som inte fick hända.
Jag fick hjärnsläpp!!!
Ni undrar säkert vad? Jo, jag släppte taget och skulle kliva av maskinen.... IGÅNG hmmm. vad tror ni hände? Jag fortsätter. Med den hastighet som jag hade på löpbandet (6.0) for jag i väggen en halvmeter bakom som ett smäck. Höger ben vred sig och jag landade på bandet (som fortfarande var igång) och till slut hamnade jag på golvet med benet vridet.
Vilken smärta - sååååå ont - tårarna rann och Jörgen kom fram till mig. Han bad mig resa mig upp men det fanns ingen chans att det gick, det gjorde så ont. Men jag var ju tvungen att ta mig upp och med en otrolig intensiv smärta tog jag upp till entren med hjälp av Jörgen och en anställd. Hon hade också ringt till vårdcentralen och beställt att vi var på väg och att jag behövde se över mitt högra ben. Nu var klockan halv 10. Klockan 11.15 fick jag en tid till min läkare och han såg direkt att jag behövde till röntgen så han skrev en remiss till Eksjö direkt.
Jag tog mig ut till bilen med hjälp av kryckor sen åkte vi till Eksjö. Jag fick inte vänta länge förrän jag fick komma in för att röntgas. Många bilder tog de...var det en allvarlig stukning eller var något brutit??? Vi väntade en liten stund sen fick vi ett kuvert med svaret som vi skulle ta med ner till akutmottagningen. Nu körde Jörgen mig i rullstol för nu gjorde det så ont att det inte gick ta ett steg. Nere på akutmottagningen kom vi snabbt in på ett rum som senare visade sig vara rummet för gipsningar. Det kom en läkare in till oss och hon sa att smalbenet var av och gipsning var nödvändigt.
Hmmm.......det var bara att "gilla läget" och vänta på killen som skulle gipsa benet. Han gjorde det jättefort och bra och nu har jag en gipsstövel på höger fot ;)
Med noll mat i magen körde vi snabbt mot Sibylla och köpte oss varsin hamburgare med bröd. Ooooo så gott det var! Nu hade jag även startat mobilen som varit avstängd på sjukhuset, och jag ringde barnen där hemma och talade om hur jag mådde. Mamma och Micke Svahn fick även de ett samtal med samma innehåll. Väl hemma stapplade jag ovant in i snön nygipsad med tårna bara i snön, huja va kallt det var om tårna hahahaha...men väl i trappuppgången var nästa utmaning - trapporna. Jag säger bara det att det är skönt att vi BARA har en halvtrappa upp till våning 1 som vi bor på så det gick ganska smärtfritt.
Här sitter jag nu i min fåtölj i tv-rummet med Åsa, Vickan, Philip och Madde som tröst denna kväll. Jag missade ju Lasse Stefanz i Eksjö men det fanns ingen chans att jag skulle orka va med där så Jörgen och Micke tog med sig Hanna och Fidde istället, Åsa och jag stannade hemma. Vi har tittat på premiärprogrammet av Let´s Dance, fikat och nu så bloggar jag.
Det blev ett långt inlägg denna gång, nu ska jag se om några vänner är ONLINE på Facebook och MSN.
Hoppas du har haft det bättre idag! Var rädd om dig så hoppas jag vi hörs i nästa inlägg...

Kram







Posted by Picasa

Kommentarer

  1. Krya på dej. Kram. Färjan-Ruth, Båtpastorn

    SvaraRadera
  2. Ja där ser du ju!!! Svart på vitt....motion är skadligt!!!!:) Skoja bara!!!! Stackare vad du fick vara med om. Kramiz

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Irriterad på all reklam!!!

Äntligen ett lexikon så man förstår vad datanissarna pratar om