Neola Wigh

I onsdags var jag och Vickan på TeamSportia i Vetlanda. Affären sålde ut allt med 20-70 % rabatt. Smålänning som jag är, tänkte jag hitta lite träningskläder till en billig peng. Vickan hade kommit före mig till affären och plockat åt sig ett par träningsbyxor och ett linne till mig - i storlek 44 i byxorna och XL i linnet. Vickan tryckte in mig i provhytten och bad mig prova.  Jag var mycket tveksam att jag skulle få på mig storlek 44 men när jag fick på mig dem så brast jag ut i gråt. I glädjetårar. Och till ett så lågt pris. Linnet satt lite stramt men vad gör det, jag ska ju bli mindre och mindre ju ;) tänkte jag. Vilken lycka att kunna köpa kläder till mig på TeamSportia - för första gången :)

Tisdag är ju min vägningsdag , och eftersom det är tisdag idag så åkte jag först till Medley och gick 45 minuter på löpbandet.  Frukostflingorna hemma hos mina föräldrar smakade supergott efter träningen och det är ju hos dem jag väger mig varje tisdag. Veckans viktförändring: - 1.5 kg  Den 18 mars hade jag minskat 10 kilo i vikt och mitt andra delmål var klart. Jag blev än mer peppad att fortsätta kämpa med både kost och träning. JAG KAN!!! Här under kan ni se även de andra vägningstillfällena. Jag nådde mitt första delmål (- 5 kilo) den 10 februari. Nedan ser ni mina framsteg i procent fram till dagens datum. Nu är det bara fortsätta med siktet på de resterande 42,5 kilona.... JAG KAN!!!

För några veckor sedan frågade min kusin om jag ville anmäla mig till Kvinnofrukost. Jag har aldrig varit med på en sådan så jag tackade ja. Frukosten skulle hållas i Pingstkyrkans församlingsvåning och dit var också en kvinnlig föreläsare inbjuden. Hon hette Cajsa och kom från Kaxholmen utanför Jönköping. Vilken härlig frukost vi fick avnjuta, oj oj oj. Jag njöt varje sekund jag satt där. Cajsas föreläsning handlade om självbild, relationer med mera. Hon fångade oss med sitt positiva och fängslande sätt att prata på.  Hon läste lite ur en av böckerna hon skrivit. Hon talade om att hon var en person som var HSP-are (highly sensitiv person)....det vill säga en person som har en högkänslig personlighet. Jag kände direkt att jag är en HSP-are jag också. Jag och Cajsa Tengblad Du kan läsa mera på Cajsas hemsida: klicka här ! Denna lapp låg vid min tallrik, och visst är det så. För Gud är allt möjligt !

I fredags kväll var jag hos Camilla W med mina andra två vänner Lillian och Elisabeth. Vi hade en tjejkväll. Camilla bjöd oss på jättegod smörgåstårta och så fick vi kaffe och budapestbakelse till efterrätt. Så gott det var! Jag hade hållit kaloriintaget lågt under fredagen eftersom jag ville kunna äta det som bjöds på utan att jag efteråt skulle känna ånger för att jag ätit fel. Så blev det inte och jag mådde jättebra. Vi hade en jättetrevlig kväll tillsammans, vi skrattade och pratade till långt in på tidiga lördagsmorgonen. Helt enkelt en skön fredagkväll!

Igår morse åkte vi till Stockholm tillsammans med vår vänner Åsa och Micke för att åka med Birka Paradise. På båten spelade Lasse Stefanz och det syntes redan i terminalen. Det famns många redan lätt berusade och trängseln var jobbig. Fick reda på att båten var fullbokad och jag tror den tar ca 2500 passagerare. Du kan då förstå all trängsel och kaos.  Menvi kom ombord ca 17.00 och vid 17.30 fick vi tillgång till våra hytter. Jag bytte om och fixade hår och smink sen var det dags för buffé.  Lasse Stefanz började spela vid 21.00 och vi gick dit en timma innan för att få sittplats nära scenen. När vi satt där och väntade så kom min goa norska vän Gunn och hennes kompis och satte sig hos oss. Det blev så klart kramkalas, det var ju fem år sedan vi kramades sist.  Trummpinnar räknade in takten och Lasse Stefanz började spela. Vad vi då genast förstod var att det gick inte sitta där vi satt för volymen var så enormt hög och jag förstod inte hur alla som stod framför scenen ku...

Att sitta inomhus och se att solen lyser då känner man direkt att man vill ut. Så kände jag idag när jag tittade ut genom fönstret. Jag hade hört att det blåst utanför, vinden tog tag i markiserna så jag trodde de gick sönder. Men jag snörade på mig gympaskorna och gav mig ut. Brrrr....det var inte så skönt som det syntes genom fönstret ;) men jag gav mig ut på min lilla promenadrunda ändå. Att jag tog på en kofta under vårjackan var väl för annars hade jag känt mig en isbit när jag kom hem. För oj vad det blåste i håret när jag gick... Det blev en runda på 2.4 km och jag kände mig hälsosam och frisk när jag kom in i värmen efter rundan.