Ibland behöver man en kram...

Hej kära vänner...

 

...ja en dag som denna känns det som jag inte skulle få nog med kramar. Att söka arbeten och komma så långt som till en intevju och den kändes jättebra. Att sedan de ringde mig igen och ville att jag skulle komma till dem och få se lite mer ingående vad arbetet skulle innebära gjorde att jag blev än gladare och hoppades att detta nästan var klart.

 

Så igår, efter att jag varit där på besök nummer två så kändes det ännu bättre. De lovade att ge besked innan helgen och idag ringde hon och gav mig det besked jag absolut inte väntade mig - att tjänsten hade gått till den andra. Jag blev helt tom och luften gick ur mig av de orden hon sa och efteråt sjönk jag ihop i soffan och försökte få tillbaka lite luft i lungorna.

 

Det som kändes så bra byttes ut mot många tankar om VARFÖR det inte blev jag som blev den som fick tjänsten, men jag kom fram till att det inte hjälpte mig att gräva ner mig i detta och den ilska som kom försvann efter ett tag. Jag måste helt enkelt försöka resa mig upp igen och blicka framåt - på en ny chans till ett arbete, om det än känns väldigt långt borta just nu.

 

Nåväl, nu fick jag skriva av mig lite och det känns lite bättre. Nu är det snart dags för dagens portion av Farmen och det är lite skoj att se hur olika människor beter sig *L*.

 

Innan Farmen börjar hinner jag lyssna än en gång på min favoritlåt just nu - "Vad som krävs" med Wahlströms. De finns inte på youtube som jag hade önskat eftersom jag gärna vill dela med mig av låten här på bloggen, men de finns på Spotify och sök på låten och lyssna på texten...så wonderful!