:(
Ledsen för att vara till besvär... ....hoppas dessa fyra veckor går extra fort till jag får ta bort gipset, så jag slipper vara till belastning för min omgivning. Tårarna rinner nu ner för mina kinder efter ytterligare en kväll där diskussionerna handlat om att alla måste hjälpas åt "nu när mamma inte kan hjälpa till". Visst har jag förståelse för Jörgen att han inte kan ta allt här hemma, han är trött efter en hel dag på jobbet, men Vickan gör det hon gör (tar hand om tvätten och Madde varje morgon när hon ska gå till skolan) men kanske skulle det vara skönt om hon gjorde "lite mera" eller åtminstone fanns här. Jag kan iof förstå henne också att hon vill vara i Landsbro hos pojkvännen ibland också. Jag får ju inte stödja på mitt gipsade högerben men jag har god lust att strunta i det och försöka klara mig själv så jag inte är till någon belastning. Usch jag svammlar om allt och ingenting nu....men jag vill att det ska läka - och det NU så allt blir "norma...